Ett återbesök efter 27 år 

I onsdags besökte jag Vikingalunden på Väddö och efter lite räknande så kom jag fram till att det faktiskt var 27 år sedan jag senast var där. Då som tränare för Väddös dåvarande damlag i fotboll. Året var 1998 och jag valde att inte fullfölja säsongen utan hoppade av personliga själ av mitt uppdrag ett par omgångar in på höstsäsongen. 

Där och då efter ett mållöst derby mot Häverödals SK lämnade jag Vikingalunden efter att samlat tjejerna och berättat om det beslut jag tagit. Efter att tackat för mig så visste nog varken jag eller någon annan att det skulle dröja 25 år tills jag åter igen skulle besöka denna anläggning. Visst är 27 år en lång tid och mycket har hänt sedan den kvällen då jag tackade för mig. 

Den gräsplan som man hade anlagt nedanför parkeringen på väg ner mot huvud planen är numera gräset ett minne blott. Söderstadions gamla plastmatta har istället fått ersätta gräset. En Sporthall står strax intill med kaféteria. Den fanns absolut inte då jag var här senast. Löparbanorna runt fotbollsplanen är ett minne blott. Trappan upp till omklädningsrummen fanns dock kvar. En läktare på ena långsidan har man också lyckats bygga upp. För att inte tala om grusplanen där vi höll till under försäsongen. Där står numera Hallstas gamla hockey sarg och där finns även möjligheter till att spela paddel.

Men nu var jag där av en helt annan anledning även om man lätt kan bli lite nostalgisk då man återvänder till en plats från dåtiden. Nu handlade det om ett fotbollsderby i division 6 mellan Väddö IF och Rådmansö SK. Två lag som båda inlett stark och där gästerna var obesegrade. Väddö däremot hade inlett med en oavgjord och en förlust innan man fått ordning på saker och ting och kom nu till start med två raka vinster som efter denna föreställning blev till tre då man som första lag lyckades besegra detta obesegrade lag. 

Två bröder och en storspelande målvakt samt en hysteriskt kämpande hemmalag såg till att jämna till det i toppen av tabellen. Väddös stolthet som numera spelar i grönt och svart av nån anledning jag inte känner till förlängde sin seger svit samtidigt som man stängde ner en annan svit tillhörande ett motståndarlag. När det hela var över satte jag mig i bilen för hemfärd och nu vet jag att det inte kommer att dröja 27 år igen innan jag besöker Vikingalunden nästa gång. 

Vid tangentbordet Bosse Andersson